För dej som är förälder till Third Culture Kids

Om du är förälder till en TCK, så har du med största sannolikhet också flyttat runt på jorden. Men vuxna och barn kan uppleva flyttar och kulturbyten på väldigt olika sätt. Vuxna har ofta varit mer delaktiga i beslutet att flytta. Och vuxna har också ett helt annat tidsperspektiv, du har mer minnen av vad som hänt tidigare, och du kan föreställa dej vad som ska hända i framtiden.

För att hjälpa ditt barn att klara av de omställningar som flyttar över jorden innebär, kan du dels pröva de aktiviteter som finns under rubriken ”Aktiviteter”, men här kommer också några andra tips:

Prata med ditt barn om vad som kommer att hända. Prata mycket om hur det känns, vad som kommer att bli roligt och vad som kommer att bli jobbigt. Prata om vad ni är rädda för. Försök att dela barnets känslor. Lyssna till barnets känslor. Du kan också berätta om hur du känner det, samtidigt som du förmedlar att du är trygg med vad som kommer att hända.

– Ta med barnet och gå runt och ta kort på allt och alla som varit viktiga för er. Gör en bok om den plats där ni nu bor.

– Gör upp en plan med barnet för hur ni gör med barnets saker och djur. Vad går att ta med? Vad går inte att ta med? Vad gör ni med det som inte går att ta med?

– Gå runt och säg hej då till viktiga människor och platser. Glöm inte sådana som vaktmästare, mattanter, chaufförer … människor som vi egentligen inte känner men kanske ändå haft en daglig relation till. Lekplatser, träd, restauranger och andra platser kan också vara viktiga att säga hej då till.

– Låt barnet träffa eller prata med andra som flyttat.

– Hjälp barnet att föreställa sej hur det kommer att bli på den nya platsen. Se på filmer, titta i tidningar, läs böcker, sök på internet. Prata med människor som bor där. Fundera på om det finns saker som barnet behöver lära sej.

– Det är viktigt att i god tid – gärna ett år innan – ta kontakt med den nya skolan. Försök ta reda på om det är något barnet behöver läsa in för att klara den nya skolan.

Bygg broar – både till det nya, men också till det gamla. Kontakta människor på den nya platsen innan ni kommer dit, och håll kontakten med människor på den gamla platsen när ni kommit till den nya. För barn kan det ibland vara svårt att hålla kontakten, de kan behöva hjälp och påminnelser.

– Kom ihåg att barn bara använder de språk de är beroende av för att kunna kommunicera. Det är svårt att träna ett nytt språk med barn innan ni kommit till det nya landet, och det är svårt att hålla ett tidigare språk vid liv om barnet inte behöver det.

Det är viktigt att börja förberedelserna några månader innan det är dags för uppbrott. Både sorg och förberedelse tar tid. Räkna med att ni alla kommer att vara tröttare än annars, vilket också kan betyda att det blir mer konflikter i familjen. Men när vi delar känslor och upplevelser kan det också bli en fantastisk närhet i familjen under den här tiden!

Som förälder behöver du också vara medveten om att din och barnets anpassning till den nya kulturen kan se väldigt olika ut. När du som vuxen byter kultur, har du redan en formad identitet från den kultur där du växte upp, medan barnet formar sin identitet i den nya kulturen – en kultur som kan kännas främmande för dej. Barn som växer upp i en annan kultur än föräldrarnas får med sej bitar både av föräldrarnas kultur, och av den kultur där familjen bor, och formar utifrån det sin alldeles egen kultur. Det gör att de kan ha svårt att känna sej helt hemma i någon av kulturerna, men också att de kan känna sej hemma och och ha en tillhörighet i båda kulturerna, på ett annat sätt än du som vuxen kanske upplever. Barn som växer upp i flera kulturer söker sej ofta till varandra, därför att de delar en känsla av både mångtillhörighet och otillhörighet.

Ulrika Ernvik
familjegladje.se


Att prata med barn om under flytt

Innan flytt:

  • Vad ser jag fram emot?
  • Vad är jag rädd för?
  • På vilket sätt kommer livet bli annorlunda?
  • Vad kommer jag att sakna?
  • Vad är det värsta som kan hända, och vad kan jag göra då?
  • Vad är det bästa som kan hända, och vad kan jag göra för att det ska bli verklighet?
  • Vilka ser jag fram mot att träffa?
  • Kan de ha förändrats?
  • Har jag förändrat mej?
  • Kommer jag att känna mej annorlunda?
  • Vad kan jag göra om jag känner mej annorlunda?
  • Hur känns det nu?

Mitt i:

  • Vad är bra?
  • Vad är skrämmande eller konstigt?
  • Känner jag mej annorlunda? När?
  • Känns det som att människor inte förstår mej ibland?
  • Känner jag att jag hör till någonstans? Var?
  • Vad gör mej glad?
  • Vad gör mej ledsen och arg?
  • Vad kan jag göra för att trivas bättre?
  • Finns det något jag behöver lära mej för att klara mej bättre?
  • Finns det något vi behöver ändra eller göra i vår familj för att det ska bli lättare?
  • Finns det någon jag skulle vilja bli vän med?
  • Känner jag att jag kan fortsätta hålla kontakten med mina gamla vänner?

Efter en tid i det nya:

  • Hur blev det?
  • Vad har varit roligt?
  • Vad har varit svårt?
  • Vad trodde vi skulle vara annorlunda?
  • När märker jag att jag är annorlunda?
  • Vad gör jag då?
  • Hör vi till någonstans?
  • Vill vi höra till?
  • Har vi fått vänner?
  • Finns det någon som är glad för att vi finns här?
  • Vad blir jag glad av?
  • Vad blir jag ledsen och arg av?
  • Finns det något mer vi kan göra för att höra till den här platsen och trivas här?
  • Hur kopplar vi ihop våra olika världar?

Flera år senare:

  • Vad minns vi av flyttarna? Har vi olika bilder eller samma?
  • Vad vann vi?
  • Vad förlorade vi?
  • Hur kände vi oss?
  • Vad hjälpte oss att höra till?
  • Händer det att vi känner att vi inte hör till där vi är nu?
  • Finns det något mer vi kan göra för att höra till här?
  • Vad hade ni barn behövt av oss föräldrar?
  • Vad hade ni behövt av andra?
  • Tappade vi bort varandra i flyttarna? Hur kan vi i så fall hitta varandra igen?
  • Med alla våra uppbrott bär vi med oss sorger, kan vi dela dem mer med varandra?
  • Finns det saker och händelser vi är arga över? Vad kan vi göra med den ilskan?
  • Hur kan vi använda alla de erfarenheter vi bär med oss?