För dej som vuxit upp som Third Culture Kid

Några upplevelser som vi som vuxit upp som Third Culture Kids ofta har gemensamt

  • Det är svårt att svara på frågan: ”Var är du från?”
  • Din livshistoria innehåller berättelser om flyttar mellan länder.
  • Du känner inte tillhörighet till EN plats eller kultur, men till många.
  • Du känner stark tillhörighet med andra TCK.
  • Du vet inte var hemma är, eller du har många hemma.

En person som vuxit upp som TCK utvecklar ofta en del speciella drag.
Vi blir:

  • kameleonter – vi lär oss att snabbt anpassa oss till det nya.
  • observatörer – vi har ägnat mycket tid och energi åt att observera och försöka komma på hur man ska bete sej för att passa in.
  • nomader, vi kan känna oss
    • rotlösa – vi vet inte var vi hör hemma, vi saknar alltid något
    • rastlösa – vi är alltid på väg
    • självständiga – vi är vana att lösa våra egna problem. Vi hittar snabbt nya vänner, men behöver också mycket frihet.
    • annorlunda – i vilket land och i vilken kultur vi än är i. Vi kan känna både djupt utanförskap och djup tillhörighet.

Som TCK bär jag med mej en fråga, som kan vara svår att hitta svaret på: ”Vem är jag?” Med den frågan kommer andra frågor som: ”Var kommer jag egentligen från?” ”Var hör jag till?” ”Vart är jag på väg?” De frågorna kan ge en känsla av förvirring.

En annan fråga vi ofta bär på är ”Vad är fel med mej?” – ända tills jag upptäcker att det är inte fel på mej – det är bara det att jag så ofta känner mej annorlunda. Många av oss har en period när vi gör allt för att vara mindre annorlunda, tills vi märker att det ju inte funkar, det är inte jag. Då kan en del av oss få en period när vi blir  mer annorlunda. Tills vi så småningom hittar oss själva mitt i förvirringen, jag upptäcker just den unika blandning som är jag, och kan vara mej själv.

Många TCK uttrycker ”Jag känner mej inte hemma någonstans.” Men jag har mer och mer upptäckt att det är en känsla de flesta människor känner. Skillnaden är att som TCK vet jag varför  jag inte känner mej hemma någonstans!

Ulrika Ernvik
familjegladje.se