När jag är med om en händelse som överväldigar mej, som fyller mej med rädsla och hjälplöshet, och där jag inte har en trygg vuxen bredvid mej, utlöses en traumareaktion i kroppen. Reaktionen är till för att hjälpa min kropp att kunna fly eller försvara mej. Om jag inte kan fly eller försvara mej förstelnas jag i stället, och all energi som traumareaktionen utlöser, blir kvar i min kropp. Många barn har varit och är med om händelser som överväldigat dem, där de inte haft någon trygg vuxen hos sej utan känt rädsla och övergivenhet. Eftersom barn sällan kan fly eller försvara sej, blir traumaenergin kvar i deras kroppar, och leder till olika beteenden och symtom. Det gäller barn som mobbas, som varit med om krig, som utsatts för våld eller sexuella övergrepp, som varit med om olyckor och naturkatastrofer, som varit med om medicinska undersökningar eller ingrepp där de kände sej utlämnade, men det kan också vara mer vardagliga situationer där barnet gång på gång känt sej övergivet utan möjlighet att få närhet och trygghet från en vuxen.
För några år sedan kände jag ett behov av att utveckla en traumabearbetningsmodell som vuxna som befinner sej i barns närhet och som lever tillsammans med barn kan använda sig av för att hjälpa barn att bearbeta det de varit med om, få hjälp att få ur traumaenergin ur kroppen, och få uppleva trygghet. Jag kom att kalla den för Trygghetsberättelser. I den forskning jag tog del av framkom några viktiga aspekter:
– Det första barn behöver är att känna att det fnns en trygg vuxen som ger närhet, som bryr sej om, som beskyddar, och som barnet kan knyta an till. Den vuxne behöver finnas kvar, och finnas med under bearbetningen.
– Barn behöver veta att deras beteenden, känslor och tankar är normala när man har varit med om något överväldigande.
– Det kan vara svårt att prata om en händelse som utlöst ett trauma. Det är därför bra om barnet kan få uttrycka med lek, drama, bilder, musik och andra kreativa språk det hon varit med om. De skapande uttrycken får sedan under processen ord. Då aktiveras båda hjärnhalvorna vilket är en förutsättning för att händelsen ska integreras i barnets övriga livsberättelse. Det är först då händelsen ”kommer till vila”.
– Barnets berättelse behöver inte vara detaljerad eller omfattande. Det viktiga är att barnet känner i kroppen vad det kände då.
– Berättelsen behöver hitta en fortsättning, som leder till trygghet, genom frågorna: ”Om någon hade kunnat komma och hjälpa dej, vem hade kommit?”, ”Vad hade den personen eller det djuret (trygghetspersonen eller trygghetsdjuret) gjort?”, och ”Hur hade det känts?”. När barnet fantiserar in trygghet händer något med minnet. Barnet minns fortfarande det hemska som hände, och kanske minns det ännu bättre när det nu finns trygghet i minnet. När vi fantiserar aktiveras samma nervbanor i hjärnan som om vi är med om det fantiserade på riktigt.
– Eftersom traumat är en fysisk reaktion i kroppen som ger massa överskottsenergi är det en hjälp för barnet att få röra på sej innan, under och efter berättandet.
– När barnet får höra sin berättelse återberättas av en vuxen med en lugn röst – både det som var hemskt och den fantiserade tryggheten – så känns inte minnet så farligt längre. Barnet behöver få höra: ”Det är över nu.” Som en hjälp att förstå det, kan den vuxnes återberättelse avslutas med en fortsatt berättelse om vad som hänt efter händelsen som utlöste traumat.
Trygghetsberättelser kan sammanfattas i 10 steg:
Förarbete:
- Steg 1: Identifiera vuxna som barnet känner sig trygg med, och låt dem lära sig om trygghetsberättelser.
- Steg 2: Lär dig hur barnet kan stabiliseras och grundas om de traumatiserande minnena blir överväldigande.
- Steg 3: Samla några fakta om sådant som hänt innan och efter den traumatiserande händelsen. Dessa fakta används sedan i trygghetsberättelsen för att sätta händelsen i sitt sammanhang.
Berättande:
- Steg 4 – Barnets traumaberättelse:
Lyssna till barnets berättelse och ge barnet möjlighet att uttrycka sin berättelse på kreativa sätt. Berättelsen behöver inte vara detaljerad. Hjälp barnet att fokusera på hur det kändes i kroppen.
- Steg 5 – Barnets fantiserade trygghetsberättelse:
För berättelsen till trygghet, genom att låta barnet i fantasin bjuda in trygga personer/djur/varelser i händelsen. Iaktta vad trygghetspersonen gör och säger. Hjälp barnet att fokusera på hur det känns i kroppen när trygghetspersonen kommer in och hjälper.
- Steg 6 – Barnets segerhandling:
Ge barnet möjlighet att få utlopp för traumaenergin, genom att fråga om det är någon rörelse barnet vill göra med sin kropp eller om det är något barnet vill säga/skrika – en segerhandling! Gör rörelsen tillsammans. Skrik tillsammans
- Steg 7 – Den vuxnes återberättande av barnets traumaberättelse, trygghetsberättelse och segerhandling:
Berätta barnets berättelse tillbaka för barnet, med den nya tryggheten invävd, och i sitt sammanhang. I berättelsen kan viktiga budskap vävas in, som “Du är normal.”, “Du är värdefull.”, “Det var inte ditt fel.”. Sätt berättelsen i sitt sammanhang genom att berätta vad som hände innan och vad som hänt efter den traumatiserande händelsen.
Ibland behöver berättandet börja med den vuxnes berättelse. Den vuxne får då berätta det den vet av barnets traumaberättelse, insatt i ett tidssammanhang och med viktiga budskap innan. När barnet fått höra sin traumaberättelse berättad med en trygg röst i ett tryggt sammanhang kan det vara lättare för barnet att fortsätta berättandet från steg 4.
Efterarbete:
- Steg 8: Utforska tillsammans med barnet vad barnet kommit att tänka om sig själv och världen utifrån den traumatiserande händelsen. Hjälp barnet att identifiera vilka tankar som inte är hjälpsamma, och ersätt dem med hjälpsamma tankar.
- Steg 9: Utforska tillsammans med barnet vad barnet förlorat genom den traumatiserande händelsen, och hjälp barnet hitta vägar att uttrycka och bearbeta sorgen.
- Steg 10: Fira att det är över, skapa strategier, hjälp barnet att utforska när och hur det behöver sätta gränser och söka skydd, och hjälp barnet och hitta tillhörighet, trygghet, glädje och hopp.
Varje termin erbjuder jag en webinarieserie på fyra tillfällen för den som vill lära sej att använda Trygghetsberättelser. Våren 2024 börjar kursen den 4 mars, fyra måndagkvällar kl 19.00-21.00. Du kan också kontakta mej för ett par enskilda samtal där jag handleder dej att börja använda modellen. För dej som redan gått kursen erbjuder jag en uppföljningsträff den 2 februari kl 15.00-17.00.
Om du är vuxen och bär på traumatiserande upplevelser kan vi inkludera Trygghetsberättelser i psykoterapin. Om du är förälder och tror att ditt barn behöver Trygghetsberättelser träffar jag gärna ditt barn tillsammans med dej.
På www.safetystories.se kan du läsa mer om Trygghetsberättelser, både på svenska och på engelska. Du kan också läsa mer i boken Trygghetsberättelser. Från trauma till trygghet.
Ulrika Ernvik
familjegladje.se
ulrika.ernvik@gmail.com