Barn och trauma

När jag är med om en händelse som överväldigar mej, som fyller mej med rädsla och hjälplöshet, och där jag inte har en trygg vuxen bredvid mej, utlöses en traumareaktion i kroppen. Reaktionen är till för att hjälpa min kropp att kunna fly eller försvara mej. Om jag inte kan fly eller försvara mej förstelnas jag i stället, och all energi som traumreaktionen utlöser, blir kvar i min kropp. Många barn har varit och är med om händelser som överväldigat dem, där de inte haft någon trygg vuxen hos sej utan känt rädsla och övergivenhet. Eftersom barn sällan kan fly eller försvara sej, blir traumaenergin kvar i deras kroppar, och leder till olika beteenden och symtom. Det gäller barn som mobbas, som varit med om krig, som utsatts för våld eller sexuella övergrepp, som varit med om olyckor och naturkatastrofer, som varit med om medicinska undersökningar eller ingrepp där de kände sej utlämnade, men det kan också vara mer vardagliga situationer där barnet gång på gång känt sej övergivet utan möjlighet att få närhet och trygghet från en vuxen.

Det finns alldeles för lite forskning än om vad som bäst hjälper barn att bearbeta de händelser de varit med om och bli av med traumaenergin, men några saker framkommer:

– Det första barn behöver är att känna att det fnns en trygg vuxen som ger närhet, som bryr sej om, som beskyddar, och som barnet kan knyta an till. Den vuxne behöver finnas kvar, och finnas med under bearbetningen.

– Barn behöver veta att deras beteenden, känslor och tankar är normala när man har varit med om något överväldigande.

– Det kan vara svårt att prata om en händelse som utlöst ett trauma. Det är därför bra om barnet kan få uttrycka med lek, drama, bilder, musik och andra kreativa språk det hon varit med om. De skapande uttrycken får sedan under processen ord. Då aktiveras båda hjärnhalvorna vilket är en förutsättning för att händelsen ska integreras i barnets övriga livsberättelse. Det är först då händelsen “kommer till vila”.

– Eftersom traumat är en fysisk reaktion i kroppen som ger massa överskottsenergi är det en hjälp för barnet att få röra på sej innan, under och efter berättandet.

– Berättelsen behöver innehålla både vad som hände, vad barnet gjorde, tänkte och kände. Berättelsen kan behöva berättas många gånger på olika sätt, och också återberättas av en trygg vuxen till barnet.

– Berättelsen behöver hitta en fortsättning, som leder till trygghet, genom frågorna: “Vad hade du behövt?”, “Vem hade kunnat ge dej det?”

– Barnet behöver gång på gång få höra: “Det är över nu.” Som en hjälp att förstå det, kan berättelsen avslutas med en fortsatt berättelse om vad som hänt efter händelsen som utlöste traumat.

Jag håller på att sammanställa ett material att användas av vuxna som lever och arbetar med traumatiserade barn, med den metod som jag kallar “Trygghetsberättelser”. Jag kommer efter hand lägga in mer här på hemsidan. Denna metod kan även användas för traumatiserade vuxna.

Ulrika Ernvik
familjegladje.se