Många barn har en väldigt splittrad bild av sitt liv. Det gäller speciellt barn som varit med om många förändringar. Det kan också vara svårt för barn att minnas vad de faktiskt varit med om. Våra minnen hjälper oss att förstå vilka vi är, och om minnena är suddiga, osammanhängande, eller inte alls finns, kan det vara svårt att förstå mej själv och veta vem jag är. För att må bra behöver jag veta vem jag är, och jag behöver veta att jag är älskad.
Barn älskar att höra historier om sej själva. De vill höra om när de föddes, eller om när de på annat sätt kom till familjen, de vill höra om när de var bebisar och när de började prata, de vill titta på kort och filmer och se var de bodde och var de gick i dagis och i skola. De vill höra berättelser om och se kort på människor som varit viktiga för dom.
Ibland blev inte barnets första tid som vi önskade. Kanske mådde jag som förälder dåligt, kanske inträffade något så att barnet inte kunde få den trygghet hon behövde, kanske bodde barnet någon annanstans där tryggheten inte fanns. För det barnet kan det vara oerhört helande att få höra kärleksberättelser om sej själv. Berättelser där jag som vuxen berättar hur mycket jag skulle ha älskat barnet om jag hade haft möjlighet.
Man kan tänka sej att varje minne är förvarat i en kapsel. Varenda gång vi berättar om ett minne, öppnar vi kapseln. När kapseln är öppen har vi möjlighet att göra justeringar i minnet. Genom att låta barnet fantisera om att någon det känner sej trygg med kommer in i minnet, och fantisera kring vad denna trygghetsperson (eller trygghetsdjur) gör, kan vi föra in trygghet i minnet. Vi återberättar sedan barnets berättelse – både om det som faktiskt hände och och den fantiserade trygghet barnet förde in. Då stängs minneskapseln, men nu inkluderar minnet också känslor av trygghet. Barnet minns fortfarande det svåra som hände, men det är inte så hemskt längre. Genom att sedan berätta för barnet sådant som hänt efter den hemska händelsen, hjälper vi minnet att hitta sin plats på barnets livslinje, och där komma till ro. Du kan läsa mer om detta under fliken Barn och trauma.
Ulrika Ernvik
familjegladje.se